Dockskåpet....
som JAG fick när jag var liten, fortfarande med 70-tals tapeter, används flitigt just nu. Av Z!!!!!! Helt underbart att sitta och lyssana på han när han leker "pappa barn".
Ja, BäbisA är här, ÄNTLIGEN!!!! I onsdags fm tittade hon ut..... Lite bilder....
Ett suddigt 1a foto, bara ett par minuter....
MYCKET stolt Storasyster.....
Mamma kom mer L & Z och hälsade på på onsdag em. N var ju naturligtvis redan där....
"Plappa" var det första Z sa när han såg henne....
Här har Bäbis inget namn utan vi kallar henne gort och gott bara Bäbis.
Tre dagar gammla Bäbis på väg hem från BB. Z pyjamas var det minsta vi hade packat ner i bäbisväskan men den var ändå ruskigt stor. Även de tre mössorna täckte hela huvudet, så dettar är förlosningsmössa nr 2. Allt blir stort när man bara väger 2505 gr och är 48 cm lång....
Allt var ju bokat och klart, vi skulle infinna oss på förlossningen 7.30. Men 03 vaknar jag av ruskigt ont i vänster sida, står ut till 05.30 då blir det outhärdligt. N ringer förlossningen som tycker att vi ska komma på stört. Jag skickar i tanken ett Tack till Ömma Moder som tog Knoddarna redan på tisdagen, så det var bara att packa in allt, hade packat på kvällen innan, i bilen och åka. När vi kommer fram ligger jag i framsätet och bara gråter, det gör fruktansvärt ont. N BÄR in mig och jag får omgående en KetoganSpruta i låret, efter ca 20 sover jag gott. Då hade de med ultraljud konstaterat att jag hade Njurbäckensförträgning, enda botemedlet: en förlosning!!!! Så lägligt, tänkte jag i dimmorna.
Vaknar efter narkos vid 13.20 och då fanns hon där: Lilla Bäbis!!! Så liten!!!! Ett helt halvkilo minder än båda de andra... Fast då föd en v, tidigare förstås. I v. 36+3. Hon måde helt bra, bara lite svårt att hålla värmen, men efter ett dygn på värmedyna behövdes inte den heller. Normalt blodsocker och inget gul. Är otroligt glad över blodsockret för tack vara det behövde hon inget tillägg, så när bröstmjölken rann till 1,5 dygn senare var hon vrålhungrig och redo att kämpa lite för maten. Hoppas och tror att det ska hålla i sig för jag vill gärna amma över vinter halvåret. Varma drycker och vila var vad de rekomenderade på BB. Enda ersättningen hon fått var via kopp andra natten då en barnmorska kom och hämtade henne, fick massiva muskel spänningar i nacke och hals efter narkosen, trodde jag skulle dö på riktigt, vid 20 för att jag skulle få sova. Sov som en stock till 03 då de kom in med henne för att ammas, då jag Ketogansovit sedan 20.15.
Så i lördags åkte vi hem!! Med MVG på allt!!! Hörseltest, PKU- spruta och hos barnläkaren....
I bilen på väg hem, med TRE Knoddar i baksätet, tog vi ett beslut. Därav namnet BäbisA här. Annars har hon ju ett riktigt namn också, och ja, naturligtvis innehåller detta namnet ett litet z....
Nu har hon sovit i soffan i snart tre timmar, vaknar hon inte inom det snaraste och vill ha mat får jag nog killa lite under de pytte pytte små fötterna, onda onda Mamman, men jag gör bara vad som krävs för att inte explodera....
Ja, BäbisA är här, ÄNTLIGEN!!!! I onsdags fm tittade hon ut..... Lite bilder....
Ett suddigt 1a foto, bara ett par minuter....
MYCKET stolt Storasyster.....
Mamma kom mer L & Z och hälsade på på onsdag em. N var ju naturligtvis redan där....
"Plappa" var det första Z sa när han såg henne....
Här har Bäbis inget namn utan vi kallar henne gort och gott bara Bäbis.
Tre dagar gammla Bäbis på väg hem från BB. Z pyjamas var det minsta vi hade packat ner i bäbisväskan men den var ändå ruskigt stor. Även de tre mössorna täckte hela huvudet, så dettar är förlosningsmössa nr 2. Allt blir stort när man bara väger 2505 gr och är 48 cm lång....
Allt var ju bokat och klart, vi skulle infinna oss på förlossningen 7.30. Men 03 vaknar jag av ruskigt ont i vänster sida, står ut till 05.30 då blir det outhärdligt. N ringer förlossningen som tycker att vi ska komma på stört. Jag skickar i tanken ett Tack till Ömma Moder som tog Knoddarna redan på tisdagen, så det var bara att packa in allt, hade packat på kvällen innan, i bilen och åka. När vi kommer fram ligger jag i framsätet och bara gråter, det gör fruktansvärt ont. N BÄR in mig och jag får omgående en KetoganSpruta i låret, efter ca 20 sover jag gott. Då hade de med ultraljud konstaterat att jag hade Njurbäckensförträgning, enda botemedlet: en förlosning!!!! Så lägligt, tänkte jag i dimmorna.
Vaknar efter narkos vid 13.20 och då fanns hon där: Lilla Bäbis!!! Så liten!!!! Ett helt halvkilo minder än båda de andra... Fast då föd en v, tidigare förstås. I v. 36+3. Hon måde helt bra, bara lite svårt att hålla värmen, men efter ett dygn på värmedyna behövdes inte den heller. Normalt blodsocker och inget gul. Är otroligt glad över blodsockret för tack vara det behövde hon inget tillägg, så när bröstmjölken rann till 1,5 dygn senare var hon vrålhungrig och redo att kämpa lite för maten. Hoppas och tror att det ska hålla i sig för jag vill gärna amma över vinter halvåret. Varma drycker och vila var vad de rekomenderade på BB. Enda ersättningen hon fått var via kopp andra natten då en barnmorska kom och hämtade henne, fick massiva muskel spänningar i nacke och hals efter narkosen, trodde jag skulle dö på riktigt, vid 20 för att jag skulle få sova. Sov som en stock till 03 då de kom in med henne för att ammas, då jag Ketogansovit sedan 20.15.
Så i lördags åkte vi hem!! Med MVG på allt!!! Hörseltest, PKU- spruta och hos barnläkaren....
I bilen på väg hem, med TRE Knoddar i baksätet, tog vi ett beslut. Därav namnet BäbisA här. Annars har hon ju ett riktigt namn också, och ja, naturligtvis innehåller detta namnet ett litet z....
Nu har hon sovit i soffan i snart tre timmar, vaknar hon inte inom det snaraste och vill ha mat får jag nog killa lite under de pytte pytte små fötterna, onda onda Mamman, men jag gör bara vad som krävs för att inte explodera....
