ziggessyster

Snorträsk eller Änglatorp?? Det är frågan... I hus nr 8 bor Mamma, Pappa, Storasyster Stor, Mellan & Lillasyster Liten. Följ vår, ibland trista, vardag genom regn, rusk, sol och värme....

Kräk...

Publicerad 2015-02-27 17:38:21 i Allmänt,

Ligger isolerad tillsammans med Stor. Magsjukan slog till på oss båda inom samma minut... Mellan började i måndags, Liten sen och nu vi. Mannen som varit hemma och vabbat är den ende som klarat sig... Håller tummarna, vi närmar oss 12timmargränsen, för att ingen mer kräks i alla fall. Symptomfria är vi inte så 48timmars är tidigast söndagkväll... Hua! Så här dålig var många år sedan jag var, men så här års förra året hade vi tagit oss igenom fyra kräksjukor och väntade på vår femte... Detta är första i år... 

Lång tid...

Publicerad 2014-12-04 21:13:51 i Allmänt,

Fast jag bara var sjukskriven i ca sex veckor har det tagit lång tid att komma dit jag är idag. Fler sjukgymnaster, kbt-folk, psykoterapeut, antidepressiva och ångestdämpande... Har efter nästan tre år forfarande svårt för stora folksamlingar, ser bakterier och smittor hos ALLA, klarar inte förväntningar på mig, framför allt från mig själv. Måste hela tiden ha "en utväg". Är otroligt stresskänslig och får hjärtklappning och ångest, illamående ( vilket är perfekt för en kräkfobiker😉 inte!!! ) även migränliknande huvudvärk är kroppen sätt att tala om att det räcker nu. Åkte tåg, för första gången på flera år i somras, vilket för mig var ett otroligt framsteg. Ingen utväg, trångt, kunde varit mycket mer folk än vad det var och snuskiga toaletter. Med tre barn var jag beredd på att MINST en skulle vara tvungen att gå på toaletten på tåget. Men det gick! Vi kom fram och alla mådde bra! 
Under tidig höst slutade jag med mina antidepressiva vars ena biverkning är muntorrhet som i sin tur kan orsaka tandlossning. Hittade en liiiten förändring vid min ena framtand och slutade i panik med medicinerna. Men det har gått bra tycker jag. Jag känner mig inte deprimerad. Har fortsatt med ångestdämpande framför allt till natten men också vid behov. Kände att det var långt kvar men såg ändå ljuset i tunneln. Tills för ett par veckor sedan. Som kräkfobiker, nej! kbt har inte hjälp! jag är började jag redan tidigt i höstas bäva för vinterkräk och hoppade högt när någon av barnen lät "konstigt", sov oroligt eller på nått sätt inte "uppträdde" som vanligt. Läste in ALLT!!! Stressade upp mig till max! Har underbar kollega, A, som hängt med sedan jag började jobba där jag är nu. Liten fska med tre avdelningar. Fritids och skola med ca 130 elever i mindre samhälle. Nya kollegan S är också bra. Vi har roligt tillsammans! Det är viktigt...  Men vi är så olika. A som också varit sjukskriven för stress och S som är ett sprudlande energiknippe som inte har en aning om vad stress är. Har känt att den kommit krypande. Sjukdomar, jul, luciafirande. Har, otroligt men sant, skaffat mig en back up för mina barnens luciafirande på förskola/fritids, ÖmmaModer kommer och är med, så fixar jag set inte kan jag obemärkt avvika. Känner mig usel mot barnen men att stå och kräkas i ett hörn av hjärtklappning, magkatarr och panikångest är alt. Så idag kom droppen! Tjoff sa det! Efter en stökig dag på jobbet i tisdags, en hemmadag med Stor för illamående i onsdags var jag ändå lugn och laddad inför dagen. Kollegan A informerade om att idag var det hennes tur att ha noll i tålamod och jag sa att det är ok, idag ligger jag på plus på tålamodskontot. Men vid mellanmålet brast det! Vi äter tillsammans med fritids, önskan är att äta ensamma men organisationiskt så går inte det. Våra barn var högt och lågt. Fritidsbarnen var högt och lågt. Mitt i allt står de, fritidsbarnen, och klappar, smeker sig i ansiktet, slickar på sina smörgåsar för att sedan smöra dem i vårt gemensamma smörpaket?!? Det blev MITT jobb att vara ordningspolis. Efter mellanmålet, jag gick från matsalen med några barn medans A var kvar med några, upp till avdelningen. Fortfarande högljutt och okoncentrerat. Jag försökte prata med barnen men det var verkligen INGEN som lyssnade. Jag gav upp. Skönk ner på en pall och kände illamåendet stegras. Nej! Det var ju julfest med jobbet i kväll och jag skulle hämta Stor och handla innan jag åkte hem och fixade mig. Det ville jag ju. Det skulle bli en kul kväll. A kom upp och klockan var 15.30, min sluttid. Skickade meddelande till Mannen att jag måste andas innan jag åker hem. Han fick hämta alla bar och handla. Säger till A att jag sätter mig i slöjdsalen. Hade gärna lagt mig ner men personalrum är i ett annat hus så set fanns inte på kartan. Ger mig tre ångestdämpande.  Men jag går in på toaletten. Fläcken dånar och det luktar varmt... Illamåendet växer och jag börjar få panik. Kräks... Tankarna viner... Magsjuka? Nej, det finns inte. Hur ska jag ta mig hem? Ca 30 min i bil. Kräks några gånger och det lättar. Magkatarrs värken avtar och även illamåendet. Tvättar av mig. Tar papperskorgspåsen och en hög pappershanddukar och går ut. A har satt sig i soffan för högläsning så barngruppen är lugn. Jag förklarar snabbt och kryptiskt, hon förstår, plockar i hop mina saker och går till bilen. Det är mörkt och dimmigt. Skönt, då kan jag köra långsamt för att hinna svänga in och sätta på varningsblinkers om jag behöver stanna snabbt. Sitter i bilen säkert tio minuter innan jag startar. Ringer ÖmmaModer och ber om hjälp. Hon kommer imonbitti och hjälper till att få se stora till skolan. Långsamt kör jag hem. Har stenkoll på parkeringsfickor och busshållsplatserna. Platser att stanna på. Känner paniken mellan de två rondellerna. Ingen stans att stanna. Men det går bra. Kommer hem och huset är mörkt och tomt. Skönt! Går på toaletten, byter om till pyjamas. Drar täcket över huvudet... Fem timmar senare finns bara huvudvärken och magkatarren kvar. Borde äta något. Men vill inte ha. Mannen kommer med kamomill/honungste...

Ruta ett...

Publicerad 2014-12-04 20:12:04 i Allmänt,

I februari nästa år är det tre år sedan jag gick i väggen, med dunder och brak.  Säckade ihop på jobbet och skrämde slag på både kollega och barn. I ilfart till sjukhus där de uteslöt hjärnblödning men konstrade kristallsjukan. Skickades till en sjukgymnast med orden: Det löser han på 15. Väl hos sjukgymnasten tittar han på mig och skakar på huvudet... Detta är INTE kristaller, jag kan inte hjälpa dig! Där rasade min värld...

Lång dag...

Publicerad 2014-03-24 21:08:14 i Allmänt,

Efter en låång dag på jobbet kommer jag hem, iof till barn i pyjamas, men inte i säng. Kliva ur stövlar för att kliva i pyjamas... Inte vad jag hade önskat. Fem min i soffan och lite mat? Nu sover barnen och jag orkar inte gå upp och äta... Får bli stadig frukost i mon...

Vad har jag gjort???

Publicerad 2013-06-16 21:20:14 i Allmänt,

Som den kräkfobiker jag är har jag ändå anmält Stor på simskola på närmaste badhus... Vad tänkte jag på? Hon ska bada VARJE dag i två veckor... Det kommer gå åt mängder med ångestdämpande...

Nytt försök ;)

Publicerad 2013-02-14 17:11:35 i Allmänt,

Inte jättesugen på just blogg men vi gör ett litet försök, hoppas det är lättare att blogga från mobilen nu med...
Dagen då? Jo hyffsat... Bra dag på jobbet, trött, vi har planerat lite för vårt lilla RymdenProdject, varit på AlfonsÄrInteTröttTeater på bibloteket, beställt några värdinne presenter för kommande träffar och som utlottning på lör. Tänkte ha utlottning av servetter på ordernr. Tror det blir ordrarna nr 3, 5 och 8 som vinner :)
 

EttKortITimmen?

Publicerad 2012-04-14 07:28:38 i Allmänt,

Har varit, pga olika omständigheter, kass på att blogga, mest för att jag inte mått så bra. Är det stress? Är det en tidig 40års kris? Eller nått annat? Jag tippar på långvarig stress. Sån stress jag inte kan påverka själv. Det är så invecklat att jag inte ens tänker försöka förklara. Jag gör vad jag kan för att tråckla upp det iaf.
Idag är det tänkt att det ska bli en lugn och skön hemmadag. Hoppas verkligen vädret håller i sig för min önskan är att tillbringa det i det blivande smultronlandet.
Så, mycket så har det blivit det sista har jag märkt, med start nu kl 7.30 kör vi EttKortITimmen :)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela